Ön bebos av 80 familjer om totalt 265 personer. I stort sett samliga är ättlingar till de första bosättarna på ön. Samtliga familjer på ön bedriver lantbruk. Somliga odlar även matråvaror till exermpel potatis. Det finns även en All mark på ön ägs gemensamt. Ingen, som inte har anknytning till ön får köpa mark eller ens bosätta sig på ön, vars enda samhälle heter Edinburgh of the Seven Seas.
1942 siktades en tysk ubåt utanför St Helena och för att bevaka territoriet St Helena, Acension och Tristan da Cunha anlade engelsmännen, i största hemlighet en kommunikationsbas på Tristan da Cunha. Det medförde också att en förläggning, kontor, skola, en butik, fortfarande verksm och fortfarande kallad kantinen byggdes.
Dessutom anställdes många öbor för att delta i arbetet och därmed fick öborna för första gången betalning i form av valuta. Fram till dess hade byteshandel rådit på ön. Även ett mindre sjukhus byggdes. Nyckelposterna besattes dock av personal från Storbrittanien. Efter kriget började öns präst att starta upp lobbing till den engelska regeringen att en fisk- och konserveringsfabrik skulle byggas på ön med syfte att kommersiellt börja sälja den hummer som fångades runt ön och som ansågs mer välsmakande än hummer från andra platser.
Fiskendustrin startades och är fortfande verksam och ger försörjning både till de som fiskar och till de som är anställda direkt i produktionen. Förutom pengar från hummerfisket får ön utländsk valuta främst från försäljning av mynt och frimärken till samlare. Under 1970-talet gav Tristans Postverk ut 16 frimärken med verk av den svenska konstnären Roland Svensson.
Geologiskt är Tristan da Cunha en vulkanö och 1961 intäffade ett utbrott med följande jordskalv som tvingade fram en evakuering av samtliga invånare. De togs, via Sydafrika till England. Där de slutligen fick dela på 50 hus på Royal Airforce Calshot Camp i South Hampton, gatan där de bodde kallas fortfarande Tristan Close. Eftersom det hänt ett flertal gånger att ön på grund av sin avskildhet och geologi visat sig svårbebolig antog den brittiska regeringen att ön nu skulle förbli obebodd, men tristanborna trivdes inte i det moderna England och 1962 sände man iväg en förpatrull för att restaurera samhället och 1963 följde resten efter, endast en handfull stannade kvar i England.
Öns sjukhus är bemannat med en brittisk läkare och fem inhemska sjuksköterskor utbildade i England. För mera komplicerade fall står sjukhuset i kontakt med flera specialister runt omi världen för rådgivning och om en patient skulle behöva mer avancerad vård transporteras patienten till Johannesburg.
Tidigare anlände ett kombinerat last- och passagerarfartyg ön var fjortonde dag, men i och med att en flygplats anlades på närmsta grannön, St Helena, 250 mil bort, lades fartygslinjen ner. Numera finns det ingen fast förbindelse till ön. I stället har man kontrakterat ett antal sydafrikanska fiskefartyg som anländer till ön 10 gånger per år. Administrativt styrs Tristan da Cuhna av av en assistent till guvernören på St Helena och ett öråd bestående av 11 personer. Ön lyder under St Helenas lagar, men kan och har också skapat egna, dessa får dock inte stå i konflikt med lagarna på St Helena. Tristan da Cuhna har fyra poliser, varav en är heltidsanställd.