Fiske är en huvudnäring i sydatlantens stora havsområde, men också en av de stora farorna för det marinbiologiska livet där. Man kunde tro att coronaepidemin skulle ha minskat utfisket av olika arter där, men tvärtom har det och framförallt det illegala fisket under pandemin ökat till närmast lavinartade dimensioner. På till exempel de argentinska vattnen i området har man konstaterat illegalt fiske nattetid från mer än 400 asiatiska fiskefartyg och de fullständigt dammsuger havet på allt marint liv. De illegala fiskarna fångar mer fisk på en natt än hela argentinas fiskekvot för området är på ett år. Den övervakande enheten, Argentinas kustbevakning ligger landförtöjda under natten så utan en regeländring har man små schanser att uppnå en förändring. Dessutom är området att bevaka enormt stort vilket innebär att enbart sjöburna insatser inte kan klara av att bevaka området.
Nu skall det sägas det som sagts ovan delvis är falskt för det område som i huvudsak avses är ett så kallat blue hole som ligger utanför Argeninas ekonomiska gräns och är i princip oreglerat vad det gäller fiske förutom vad det gäller fiske av tonfisk och tandfisk. Blue hole är ett djupare hål i ett förhållandevis grunt havsområde. De består av ett kalkrikt område som bildades under någon av istiderna. De fylldes först med regnvatten och sedan, när havsnivån ökade, med saltvatten. Det finns flera så kallade blue hole i haven. Det blå hålet utanför argentinas ekonomiska gräns kännetecknades tidigare av att det var en paradisplats för valfisken Sydkapare, Ett däggdjur som uppnår cirka 18 meters längd. Konkurrensen från fiskare har gjort att många av Sydkaparna har flyttat till andra områden eller dött på grund av brist på mat. Det totala beståndet av Sydkapare beräknas nu vara så lågt som 7000. Problemet med utfiske i området kan inte lösas av enbart Argentina eftersom det till stora delar rör sig om internationellt vatten . Ett samfällt beslut mellsan olikas länder och en samfälld övervakning krävs för att det skall ge någon som helst positiv effekt och på sikt kunna rädda valarten från utrotning.
Det fiskeflottorna främst är ute efter är bläckfisk som de fiskar upp cirka 25 ton per natt. Internationellt är riktat fiske av bläckfisk mycket omfattande och kring Falklandsöarna i Sydatlanten är detta fiske det överlägset viktigaste. De som främst fångas i vattnen runt Falklandsöarna är två relatvt små arter, Loligo gahi, och Doryteuthis gahi, båda arterna räknas som tioarmade, fast de egentligen har åtta armar och två tentaklar. Det kommersiella fisket bedrivs vanligtvis nattetid med automatpilkar och ljus för att locka fram bläckfiskarna. Tioarmade bläckfiskar säljs vanligtvis under ett av samlingsnamnen calamari eller squid, medan åttaarmade bäckfiskar säljs som octopus.
Tidigare fiskades också mycket blåfenad tonfisk i sydatlanten. Kommersiellt mest för Japan där den är högt uppskattad för tillagning av suchi och sachimi. 2009 konstaterdes att arten minskat till mindre än 30 % av sitt tidigare antal och några år senare infördes fiskekvoter för arten. Eftersom tonfisk, förutom att vara en god matfisk, är en stor fisk, rekordet för den som fångats är 680 kilo fångade den även stort intresse från sportfiskare som var ute efter rekord.