Bo Grandien om RS

 

 

 

 

Sällskapet har nu egen domän

www.rolands-art.org

 

 

 

 

Konstnären, författaren , fil dr Roland Svensson, Nacka, har som tidigare meddelats avlidit 93 år gammal . Hans närmaste är hustrun Ingrid, barnen Lif Marriott och Torbjörn Svensson med familjer.

Roland Svensson har berättat att han såg havet för första gången när han under första världskriget befann sig på sommarkoloni på Väddö. Han var då en blek rännstenspojke från arbetarstadsdelen Sibirien i Stockholm. Där växte han upp; familjen hade fem barn, och fadern var gjutare vid Örlogsvarvet.

En annan avgörande upplevelse blev det första mötet med skärgårdsborna på Möja under 30-talets första år. Han lärde då känna en människotyp – ömänniskan – som han skulle söka sig till under en stor del av sin fortsatta levnad, inte bara i Stockholm skärgård utan också i de skotska övärldarna och slutligen på den ensliga Tristan da Cunha i Sydatlanten. Vad han fäste sig vid var öbons integritet och naturliga värdighet. Där fanns en sammanhållning som gjorde att gamla traditioner bevarades. Där fanns också en jämlikhet grundad på praktiskt kunnande. Mångkunnighet var nödvändig och skapade förutsättningarna för överlevnad. Dessa två stora upplevelser satte sin prägel både på hans konst och på hans kulturhistoriska skildringar av ölivet här och i fjärran. Hans bok “Skärgårdsliv i gången tid” 1961 är ett monument i text och bild över de livsformer som han själv hann möta i sista stund och nu är borta.

Som konstnär förblev Roland Svensson den realistiska, avbildande framställningen trogen. Han förvaltade traditionen från de yngsta Konstnärsförbundarna med Axel Sjöberg som främsta förebild. Sin linje fann han tidigt och avvek inte från den, trots att han inte var opåverkad av moderna strömningar. Hans främsta motivkrets var Stockholms skärgård, som han strävade att återge i alla årstider och växlande dagrar. Det är nog ingen överdrift att säga att han lärde generationer av skärgårdsälskare att verkligen se denna övärld. Få konstnärer har också varit så folkkära och rikt representerade på hemmens väggar. Säkert har han också betytt mycket för att väcka respekt för skärgårdens speciella värden, även om han själv ibland såg mörkt på den saken.

Under hans långa vistelser i skärgården och utomlands fick hans hustru Ingrid likt en sjömanshustru sköta hem och barn.

Tidigt tog han aktiv del i den färglitografiska rörelse som växte fram efter andra världskriget med målet att göra god konst tillgänglig för så många som möjligt. Roland Svensson, som varit elev vid Konsthögskolan 1934-40, hade av Harald Sallberg fått lära sig den grafiska tekniken. Detta i förening med hans skicklighet som tecknare och kolorist gjorde honom särskilt lämpad att medverka i kampanjen för originalgrafik. Därtill kom att hans tidiga kontakt med arbetarrörelsens bildningsambitioner gett honom en naturlig och varaktig känsla för konstnärens ansvar att nå ut till en bred publik.

Det samarbete som Roland Svensson inledde med Sven Barthel blev av lika stor betydelse för dem båda. Det avsatte klassiska verk som “Gillöga” 1945, “Skärgård” 1952 och “Svenska Lillö”. Samarbetet inspirerade också Roland Svensson att själv skriva. Hans första “egna ” bok blev “Ensliga öar” 1954 följd av många flera. Som skriftlig berättare utvecklade han en egen stil, präglad av tyngd, must, sinne för poängen, rytm och en viss högtidlighet i formuleringen.

Den som lärde känna Roland Svensson närmare – själv gjorde jag det först 1993 – slogs av det allvar och den ärlighet han lade in i sitt skapande. Där fanns också ödmjukhet, samtidigt som han hela tiden tyckte sig känna att han aldrig, trots outtröttlig strävan, skulle hinna ända fram.

Bo Grandien
professor

 

Publicerad i DN den 7 augusti 2003